Originaltitel: Frozen

År: 2013

Regi: Jennifer Lee & Chris Buck

Skådespelare (röster): Kristen Bell, Idina Menzel, Jonathan Groff, Josh Gad, Santino Fontana, Alan Tudyk, Ciarán Hinds

Prinsessorna Elsa och Anna växer upp i kungariket Arendelle (det heter visst Arendal i den svenska versionen, vilket är lite lustigt för oss göteborgare) och är systrar samt bästa vänner. Efter en olycka med Elsas magiska iskrafter isoleras Elsa från Anna. Många år senare när Elsa ska ta över tronen sker ännu en olycka som gör att Elsa flyr och sätter Arendelle i evig vinter. Det blir upp till Anna, med hjälp utav bergsmannen Kristoff, hans ren Sven och den magiska snömannen Olaf, att hitta Elsa och ställa allt till rätta igen.

Handlingen för Frost, som löst baseras på H.C. Andersens saga Snödrottningen, känns kanske inte superspännande på pappret. Men faktumet är att den faktiskt är ganska originell i vissa avseenden. Den är verkligen inte banbrytande på några sätt och på det stora hela är det en klassisk Disney-saga det handlar om, men jag gillar verkligen de små, små ändringarna de har gjort. Utan att avslöja för mycket så är fokuset på systerskap över att prinsessan bara ska hitta sin prins uppfriskande. Och att Anna, med Disney-mått mätt vill säga, får åtminstone vara lite självständigare och modernare än i vanliga fall. Tillsammas med filmen Modig (Brave), som kom härom året, är det åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Det är därför inte förvånande att se att filmens manus har skrivits av en kvinna (Jennifer Lee, som även är en av filmens två regissörer). Observera dock det jag skriver om små steg, den är som sagt fortfarande traditionell i många avseenden.

Även om handlingen inte är särskilt avancerad eller spännande blir man ändå engagerad i huvudpersonernas öden och tiden med dom går fort. De flesta karaktärerna är sympatiska och roliga att följa. Det känns faktiskt lite skönt att filmen inte är sprängfylld med populärkulturella referenser som så ofta är fallet numera, den känns nästan lite gammaldags (på ett bra sätt). Och som brukligt är i Disneyfilmer är filmen fylld med musikalnummer, de är överlag ganska bra (”Let it go” vann en Oscar för bästa sång) men det är ändå långt ifrån standarden som sattes i Disneys förra guldålder (Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och odjuret, Lejonkungen etc). Personligen så saknar jag den äldre traditionella 2D-animeringen lite (det hade varit kul om åtminstone var hundrade animerad film kunde vara det) men rent visuellt är Frost en fröjd för ögat, alla snö och iseffekter är väldigt läckra. Lite intressant extrafakta är att Frost faktiskt numera är den mest inkomstbringande animerade filmen genom tiderna.

Kort och koncist är Frost en charmig och vacker Disneysaga. Jag känner mig generös och ger den en fyra i betyg, om än något svag.

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB