Category Archives: Betyg 4

Recension – Gone girl

Posted in Betyg 4, Recension, Thriller by

År: 2014

Regi: David Fincher

Skådespelare: Ben Affleck, Rosamund Pike, Neil Patrick Harris, Carrie Coon, Kim Dickens

hämta

Nick och Amy, ett lyckat par som som som snart ska fira sin femåriga bröllopsdag. Men firandet kommer av sig när Amy spårlöst försvinner. Fallet tas genast upp i riksmedia och Nick hamnar ofrivilligt i rampljuset då mediecirkusen, modell större, drar igång.

Fincher regisserade Seven (1995) som är en av mina favoritfilmer, mycket på grund av sitt mörker, sin cynism och oväntade upplösning. Och då Fincher har flera kritikerrosade filmer på sitt CV har förväntningarna på honom den här gången varit höga.
Gone girl är en psykologisk thriller baserad på Gillian Flynns bok och manus. Filmen är även en satir på medias roll som oantastlig domare i vissa rättsfall och hur lätt hätska stämningar kan piskas upp.

Detta är en mycket spännande film med bra skådespelarprestationer, främst från Affleck och Pike. Karaktärerna känns utmejslade och intressanta. Obehaget kommer sakta krypande. För att kunna göra en riktigt bra deckare/thriller krävs en smart intrig, och det har den före detta journalisten Flynn lyckats leverera med bravur. Jag har bara en sak att säga; gå och se!

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – Short term 12

Posted in Betyg 4, Drama, Recension by

År: 2013

Regi: Destin Daniel Cretton

Skådespelare: Brie Larson, John Gallagher Jr., Stephanie Beatriz, Rami Malek, Alex Calloway, Keith Stanfield, Kaitlyn Dever

short-term-12-poster

Den här filmen hade jag glädjen att få se redan på Göteborgs Filmfestival i januari i år. Nu har det hunnit gå nio månader och filmen har snart premiär.

Grace och pojkvännen Mason jobbar på korttidsboendet Short term 12 för utsatta barn och ungdomar. Grace, som själv bär på psykiskt påfrestande minnen från sin uppväxt, är den givna ledaren. Omtyckt av både personal och ungdomarna, kanske mycket på grund av att hon har lätt att relatera till deras problem.

En dag dyker Jayden upp, en ung tjej vars liv är ett pågående helvete, och plötsligt börjar minnen Grace gjort sitt bästa för att glömma, triggas igång. Hon hamnar i en kris och tvingas nu ta itu med saker som hon alltför länge har skjutit framför sig.

Short term 12 är en stark filmupplevelse. Stilen är autentisk, avskalad och osentimental. Dialogen mellan ungdomarna och de engagerade socialarbetarna som mestadels känns som familjemedlemmar träffar fullständigt rätt.
Destin Daniel Cretton har lyckats med något som måste vara väldigt svårt, att göra ett drama som engagerar och berör. Karaktärerna är mänskliga, de kommer aldrig i närheten av karikatyrstadiet som man ser i var och varannan film. De är lätta att tycka om. Särskilt imponeras jag av Brie Larsons skådespelarinsats. Hon lyckas på ett skickligt sätt förmedla Graces glöd, sårbarhet och smärta. Kärleken mellan Brie och Mason är oerhört fint skildrad, precis som vänskapen mellan socialarbetarna och de intagna ungdomarna. Man skrattar i ena stunden för att sedan fälla en tår. En film om vardagshjältar som träffar mitt i hjärtat.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – Guardians of the Galaxy

Posted in Action, Betyg 4, Recension, Science fiction by

År: 2014

Regi: James Gunn

Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel, Bradley Cooper, Lee Pace, Michael Rooker, Karen Gillan, Djimon Hounsou, John C. Reilly, Glenn CloseGuardiansoftheGalaxy

När Peter Quill (Pratt) är åtta år blir han kidnappad av utomjordingar. Han växer upp till en rymdsmugglare som gör inbrott till tonerna av åttiotalsklassiker medan han dansar över brottsplatsen med sin freestyle i handen. En dag tar han sig vatten över huvudet när han stjäl en eftertraktad glob. Globen har oanade krafter och eftertraktas av Ronan, en inte helt schyst snubbe som ägnar sig åt folkmord och vars största dröm är att förinta hela universum. Quill hamnar i trubbel men träffar snart på den galna tvättbjörnen Rocket, livvaktsträdet Groot, den mystiska Gamora och muskelberget Drax the Destroyer. Tillsammans bildar de ett team av superhjältar som får i uppdrag att rädda galaxen från utplåning.

Det sägs att Marvel gjorde lite av en chansning när de satsade på en superhjältefilm med okända karaktärer. Chansning eller inte, filmen har gått hem i stugorna och spelat in en hel del kosing. Jag brukar tycka mycket om superhjältefilmer (det finns dock undantag, Thor till exempel…) och Guardians of the Galaxy gjorde mig inte besviken. Inte för att den stack ut särskilt mycket. Den följer den vanliga superhjälte-dramaturgin och är i slutändan lite förutsägbar. Men tack vare humorn, självdistansen, de roliga karaktärerna OCH Björn Skifs “Hooked on a feeling” så tycker jag den är riktigt underhållande. Den är varken särskilt rå eller särskilt gullig. Röstskådespelarna Bradley Cooper och Vin Diesel som spelar Rocket och Groot gör bra ifrån sig, den sistnämnde imponerar med tanke på vad han lyckas göra med Groot som upprepar samma replik filmen igenom…

En färgklick på Marvels superhjältehimmel alltså. Jag längtar efter att få se mer av Peter Quill och gänget!

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – Turist

Posted in Betyg 4, Drama, Komedi, Recension by

År: 2014

Regi: Ruben Östlundaffisch_turist

Skådespelare: Johannes Kuhnke, Lisa Loven Kongsli, Clara Wettergren, Vincent Wettergren, Kristofer Hivju, Brady Corbet, Fanni Metelius

Jag såg aldrig färdigt Gitarrmongot (2004), Ruben Östlunds debut som långfilmsregissör. Faktum är att jag inte orkade. Vid det tillfället (kanske borde jag se den igen och göra en ny bedömning) tyckte jag den var alldeles för underlig, på ett inte alltför positivt sätt.

De ofrivilliga (2008) och Play (2011) tyckte jag däremot om. Östlunds filmer har en väldigt säregen stil både vad det gäller hur de är filmade och skådespeleriet som ofta känns autentiskt på gränsen till dokumentärt. Med sin senaste film så visar Östlund att han är en av de intressantaste svenska regissörerna. Filmen fick stående ovationer i Cannes och har rosats av kritikerna i Sverige.

Turist handlar om en svensk familj ur medelklassen som är på semester i de franska alperna. De är här för att “Tomas jobbar så jävla mycket” som frun Ebba uttrycker det. Tillsammans med barnen Vera och Harry ser de fram emot några dagars perfekt skidåkning. Men när det plötsligt dyker upp en lavin sätts hela familjen i gungning.

Precis som i sina tidigare filmer vill Östlund utforska det mänskliga psyket. I De ofrivilliga handlade det om hur vi fungerar i grupp. I Play beskrevs det psykologiska spel som förövare använt sig av när de rånat sina offer (filmen bygger på sanna händelser). I Turist är det hur människor beter sig i krissituationer som är i fokus, och de skuldkänslor katastroföverlevande personer kan drabbas av. Det handlar också mycket om manlig självkänsla och vilken syn män har på sig själva.

Trots sitt i grunden allvarliga ämne innehåller filmen mycket humor. Roligast är Mats (Kristofer Hivju) som vi är vana att se i Game of Thrones. Han har flera riktigt roliga scener. Skådespeleriet är för övrigt mycket bra. Lisa Loven Kongsli är perfekt i rollen som Ebba. Filmen berör också som hastigast den heteronormativa kärnfamiljen, under ett samtal mellan Ebba och hennes väninna där den sistnämnda lever i ett öppet förhållande. Överhuvudtaget sätter filmen igång flera diskussioner, den väcker känslor och funderingar. Igenkänningsfaktorn är mycket hög och Östlund har prickat fullständigt rätt.

Det blir en mycket stark fyra.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – Edge of Tomorrow

Posted in Action, Betyg 4, Recension by

År: 2014

Regi:  Doug Liman

Skådespelare: Tom Cruise, Emily Blunt, Brendan Gleeson, Bill Paxton, Jonas Armstrong, Tony Way, Dragomir Mrsic, Charlotte Riley

Jorden har invaderats av utomjordingar och mänskligheten står inför sin egen utplåning. Hela världens militära resurser har samlats i ett försök att besegra fienden. Major William Cage (Cruise) är officer i den amerikanska armén men har aldrig deltagit i en strid. När han så plötsligt hamnar mitt i det brinnande kriget påbörjas ett osannolikt händelseförlopp där han får en unik möjlighet att påverka krigets utgång.

Edge of Tomorrow är sommarens stora blockbuster och faktum är att den levererar på ett mycket övertygande sätt. Filmen är baserad på lightnovellen All You Need is Kill av Hiroshi Sakurazaka (ett mellanting mellan roman, bilderbok och seriealbum).

Filmens starkaste kort är Rita, vars smeknamn är The Full Metal Bitch (Emily Blunt). Hon är verkligen stenhård, helt i klass med Ellen Ripley från Alien-filmerna. Enligt mig är det Rita som förtjänar den bärande rollen. Tom Cruise gör det han brukar, varken mer eller mindre, varken bra eller dåligt. Tack vare att det finns lite humor insprängd i handlingen lyfter filmen ett snäpp.

Intrigens många klurigheter gör den mindre förutsägbar än actionfilmer generellt vilket är ett stort plus. På det stora hela är detta en mycket underhållande filmupplevelse med snygga effekter. Sannolikt en av sommarens bättre actionfilmer.

Lite kuriosa, en av soldaterna spelas av Dragomir Mrsic från Snabba Cash.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – The Grand Budapest Hotel

Posted in Betyg 4, Komedi, Recension by

År: 2014

Regi: Wes Anderson

Skådespelare: Ralph Fiennes, Tony Revolori, F. Murray Abraham, Saoirse Ronan, Adrien Brody, Willem Dafoe, Edward Norton, Mathieu Amalric, Jeff Goldblum, Jude Law, Tilda Swinton, Harvey Keitel, Léa Seydoux, Jason Schwartzman, Tom Wilkinson, Bill Murray, Owen Wilson

GrandBudapestHotel1

En författare (Tom Wilkinson) berättar om när han som ung (Jude Law) mötte den mystiska hotellägaren Zero Moustafa (F. Murray Abraham). Moustafa berättar i sin tur om hur The Grand Budapest Hotel kom i hans ägo och framför allt om hans tid med den flamboyanta och excentriska conciergen Gustave H. (Ralph Fiennes).

Det är alltså dags för en ny film av regissören Wes Anderson. Det är mannen bakom filmerna Bottle Rocket, Rushmore, The Royal Tenenbaums, The Life Aquatic with Steve Zissou, The Darjeeling Limited, Fantastic Mr. Fox och nu senast Moonrise Kingdom. Om man har sett några av ovanstående filmer vet man lite vad som väntar en när man ska se The Grand Budapest Hotel. Det rör sig alltså även här om extremt stiliserade scenerier och miljöer fyllda med excentriska karaktärer, oftast spelade av riktiga klasskådespelare. Jag skulle faktiskt vilja säga att detta är den mest Wes Andersonska filmen som han har gjort. Varenda bildruta känns genomtänkt, både stilistiskt och detaljmässigt. Miljöerna har en väldigt stark öststatskänsla över sig (merparten av filmen utspelar sig i det påhittade landet Zubrowka år 1932), dock en överdriven sådan, fylld med fantasielement för att göra den ännu mer Andersonsk.

Med detta sagt tror jag att folk som har haft lite svårt för hans filmer tidigare antagligen kommer att ha lika svårt för honom här. Å andra sidan innebär detta att dom som gillar hans filmer har en riktigt härlig filmupplevelse framför sig. Personligen så älskar jag Wes Anderson och skulle lätt kunna tänka mig att leva i hans universum, så detta är en riktig smällkaramell till film för mig. Underbara karaktärer, snygga miljöer och väldigt rolig på det där absurda sättet. Anderson har antagligen fått ihop en av de mest imponerande rollistorna någonsin (se ovan) men i grund och botten är det här Ralph Fiennes’ film. Den brittiska karaktärsskådespelaren Fiennes är man mest van vid att se i tunga, dramatiska roller, men här bevisar han att han kan göra komedi minst lika bra. Hans komiska tajming är felfri, inte en replik klingar falskt och han lyckas få mig att verkligen gilla Gustave, trots att han i grunden är en rätt så osympatisk figur (Gustave är ofta bufflig, arrogant och kall), på ett mästerligt sätt. Övriga skådespelare är också utmärkta, som väntat. Om man nu ska rikta någon kritik är det att vissa får väldigt lite speltid och flera roller skulle faktiskt mer kunna klassificeras som cameo-roller. Det hade även varit roligare med flera kvinnliga karaktärer i filmen som är ganska så mansdominerad.

Filmen har några få ögonblick av allvar men filmen är framför allt en komedi. Om man tycker det är viktigt med en engagerande handling kommer man med största sannolikhet att bli besviken, men om man är ett fan av torr, absurd humor kommer man ha en högtidsstund. Jag skrattade till flera gånger under filmens gång och jag kom på mig själv med ett stort leende större delen av speltiden. Ett extra stort plus måste ges till den långa jaktscenen, med största sannolikhet den bästa, fyndigaste och roligaste jaktscenen du kommer att se i år.

Det blir en stabil fyra i betyg till The Grand Budapest Hotel och jag ser redan fram emot Wes Andersons nästa film.

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB

Recension – Frost

Posted in Animerat, Betyg 4, Musikal, Recension by

Originaltitel: Frozen

År: 2013

Regi: Jennifer Lee & Chris Buck

Skådespelare (röster): Kristen Bell, Idina Menzel, Jonathan Groff, Josh Gad, Santino Fontana, Alan Tudyk, Ciarán Hinds

Frozen

Prinsessorna Elsa och Anna växer upp i kungariket Arendelle (det heter visst Arendal i den svenska versionen, vilket är lite lustigt för oss göteborgare) och är systrar samt bästa vänner. Efter en olycka med Elsas magiska iskrafter isoleras Elsa från Anna. Många år senare när Elsa ska ta över tronen sker ännu en olycka som gör att Elsa flyr och sätter Arendelle i evig vinter. Det blir upp till Anna, med hjälp utav bergsmannen Kristoff, hans ren Sven och den magiska snömannen Olaf, att hitta Elsa och ställa allt till rätta igen.

Handlingen för Frost, som löst baseras på H.C. Andersens saga Snödrottningen, känns kanske inte superspännande på pappret. Men faktumet är att den faktiskt är ganska originell i vissa avseenden. Den är verkligen inte banbrytande på några sätt och på det stora hela är det en klassisk Disney-saga det handlar om, men jag gillar verkligen de små, små ändringarna de har gjort. Utan att avslöja för mycket så är fokuset på systerskap över att prinsessan bara ska hitta sin prins uppfriskande. Och att Anna, med Disney-mått mätt vill säga, får åtminstone vara lite självständigare och modernare än i vanliga fall. Tillsammas med filmen Modig (Brave), som kom härom året, är det åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Det är därför inte förvånande att se att filmens manus har skrivits av en kvinna (Jennifer Lee, som även är en av filmens två regissörer). Observera dock det jag skriver om små steg, den är som sagt fortfarande traditionell i många avseenden.

Även om handlingen inte är särskilt avancerad eller spännande blir man ändå engagerad i huvudpersonernas öden och tiden med dom går fort. De flesta karaktärerna är sympatiska och roliga att följa. Det känns faktiskt lite skönt att filmen inte är sprängfylld med populärkulturella referenser som så ofta är fallet numera, den känns nästan lite gammaldags (på ett bra sätt). Och som brukligt är i Disneyfilmer är filmen fylld med musikalnummer, de är överlag ganska bra (”Let it go” vann en Oscar för bästa sång) men det är ändå långt ifrån standarden som sattes i Disneys förra guldålder (Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och odjuret, Lejonkungen etc). Personligen så saknar jag den äldre traditionella 2D-animeringen lite (det hade varit kul om åtminstone var hundrade animerad film kunde vara det) men rent visuellt är Frost en fröjd för ögat, alla snö och iseffekter är väldigt läckra. Lite intressant extrafakta är att Frost faktiskt numera är den mest inkomstbringande animerade filmen genom tiderna.

Kort och koncist är Frost en charmig och vacker Disneysaga. Jag känner mig generös och ger den en fyra i betyg, om än något svag.

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB

Recension – En familj

Posted in Betyg 4, Drama, Recension by

Originaltitel: August: Osage County

År: 2013

Regi: John Wells

Skådespelare: Meryl Streep, Julia Roberts, Chris Cooper, Ewan McGregor, Margo Martindale, Sam Shepard, Julianne Nicholson, Dermot Mulroney, Juliette Lewis, Abigail Breslin, Benedict Cumberbatch

2010 såg jag Familjen på Stadsteatern i Göteborg där Ann Petrén spelade huvudrollen. Det är en kväll jag fortfarande minns. Ensemblen var skicklig och Petrén strålande. Pjäsen var ömsom rolig, ömsom jävligt tung och allvarlig. Jag tänkte på den länge efteråt.august

När jag såg att En familj: August Osage County skulle ha premiär visste jag inte att den byggde på samma pjäs av Tracy Letts som vann Pulitzerpriset 2008. Nåväl, en så stark historia förtjänar väl ett filmutförande också.

I den amerikanska södern bor det gifta paret Violet och Beverly Weston (Streep och Shepard). De missbrukar tabletter och alkohol på var sitt håll. En dag anställer Beverly en ung kvinna med indianpåbrå för att sköta hushållet, sedan försvinner han spårlöst. Den cancersjuka Violet kallar hem sina döttrar och deras familjer, sin syster och svåger till hemmet i Oklahoma. Men det som i början ser ut som ett kärt återseende i den fyrtiogradiga värmen urartar snart i en släktsammankomst från helvetet.

Det här är en uppvisning i skickligt skådespeleri, främst av kvinnorna i ensemblen. Meryl Streep är lysande som den hänsynslösa matriarken Viola men hon matchas utan problem av döttrarna Barbara den hårda (Roberts) och Ivy den sköra (Nicholson). Männen får stå tillbaka och känns ibland som sidekicks. Man tycker aldrig om Viola, men han får en smula förståelse för hennes beteende när hon berättar om ett barndomsminne som handlar om ett par efterlängtade stövlar.

På samma sätt som Chloë Grace Moretz kändes felcastad som mobboffret i Carrie (2013) känns Benedict Cumberbatch lite för fager som den klumpige och socialt missanpassade kusinen “Lille Charles”. Men det blir samtidigt ganska komiskt eftersom Cumberbatch rollfigur Sherlock Holmes inte heller är något socialt geni…

Filmen är som sagt baserad på en pjäs och det märks genom att det ibland blir lite teatraliskt. Det stör inte mig så mycket, men man får ibland känslan av att det är duktiga skådisar som framför rappa repliker snarare än att de faktiskt är karaktärerna. Men det är skickligt skådespeleri rakt igenom och för alla oss som älskar mörka familjehemligheter är detta den perfekta filmen. Bittert, mörkt, cyniskt och tragikomiskt när det är som bäst. Men givetvis gör sig Tracy Letts grymma text sig allra bäst på teatern.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

 

 

Recension – Dallas Buyers Club

Posted in Betyg 4, Drama, Recension by

År: 2013

Regi: Jean-Marc Vallée

Skådespelare: Matthew McConaughey, Jennifer Garner, Jared Leto, Denis O’Hare, Steve Zahn

Dallas_Buyers_Club_poster

Jag tyckte verkligen inte om Matthew McConaughey för några år sedan. Kalkoner som Fool’s Gold, Sahara och How to Lose a Guy in 10 Days fick mig inte direkt att tappa hakan av förtjusning. Men det har jag fått äta upp. Hans prestationer i  The Wolf of Wall Street och True Detective imponerar. Häromveckan tog han emot en Oscar för bästa huvudroll. Det är bara att konstatera att McConaughey har lämnat lättviktsfacket och tagit steget till att bli en karaktärsskådis.

Dallas Buyers Club utspelar sig i just Dallas, 1985. Macho-cowboyen Ron Woodroof (McConaughey) rider rodeo, raggar damer och knarkar friskt. Under ett läkarbesök får han reda på att han är HIV-positiv, något som uteslutande förknippas med homosexualitet (-I ain’t no faggot, I don’t even know any faggots, I’m a rodeo!).

Ron medicineras med AZT, den för tillfället enda lagliga drogen i USA. Men Ron får nys om andra, icke godkända bromsmediciner som han börjar smuggla in i landet. Ryktet om de alternativa medicinerna sprider sig bland andra HIV-patienter. Ron tar hjälp av läkaren Eve (Garner) och transexuella patienten Rayon (Leto) och bildar Dallas Buyers Club för att kunna distribuera bromsmedicinerna. Något som väcker ont blod hos FDA (läkemedelsmyndigheten Food and Drug Administration).

Jared Leto och Matthew McConaughey vann varsin välförtjänt Oscar för sina prestationer. De har båda gått ner åtskilliga kilon för att gestalta sina karaktärer. McConaughey lyckas göra sin cowboy sympatisk trots att han är både macho och homofob. På samma sätt skänker Leto en nerv och skörhet åt Rayon som kämpar mot sjukdomen, trots att han förskjutits av sin familj.
Detta är ett drama som griper tag. Filmen är baserad på en sann historia.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Recension – Lärjungen

Posted in Betyg 4, Recension, Thriller by

Originaltitel: Oppipoika

År: 2013

Regi: Ulrika Bengts

Skådespelare: Erik Lönngren, Patrik Kumpulainen, Niklas Groundstroem, Amanda Ooms, Ping Mon H. Wallén

oppipoikaBigSe

Sommaren 1939 stiger trettonårige Karl iland på en ö i den åländska skärgården. Han är barnhemsbarn och har skickats iväg för att arbeta hos öns fyrmästare. Men den stränge Majakkamestari Hasselbond tycker att Karl bara är en pojke och uppmanar honom att resa tillbaka till fastlandet med nästa båt.

Under tiden hinner Karl lära känna Hasselbonds barn Gustaf och Emma och den snälla, pianospelande mamman Dorrit (Amanda Ooms). Karl gör sitt bästa för att imponera på den bistre fyrmästaren och Hasselbonds skepsis inför pojken övergår snart i uppskattning.

Finlands Ocarsbidrag är en gripande historia som utspelar sig i tidstypiska miljöer med imponerande skådespelarprestationer. Pojkarna Karl (Lönngren) och Gustaf (Kumpulainen) och Amanda Ooms som den kuvade mamman Dorrit imponerar särskilt.

Sommarbilderna från ön i den åländska skärgården är som godis för ögonen. Men mörka hemligheter ska snart utmana idyllen då gamla sanningar börjar ifrågasättas.
Det är särskilt gripande att se rivaliteten mellan fyrvaktarens son Gustaf och nykomlingen Karl. Gustafs kärlek till pappan är stark trots den kyla och de bestraffningar han får stå ut med.

En mycket gripande och välgjord historia som känns tidlös. Det blir en stark fyra för Ulrika Bengts kammarspel Lärjungen.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB