År: 2016

Regi: Tora Mkandawire Mårtens

En dokumentär berättas ofta i kronologisk ordning. Ni vet, någon föds, växer upp och uträttar sedan stordåd. Och visst är det ok med en traditionell berättarstil. Men här är det annorlunda. Regissören Tora Mkandawire Mårtens bryr sig inte om att berätta Martha & Nikis historia kronologiskt. Tvärtom dyker hon in i hetluften. Filmen rivstartar direkt i en publikfylld arenan där Martha & Niki ska kvala till världsmästerskap i hip hop-dans. Tävlingarna utspelar sig i  enorma boxningsringar med en skrikande och exalterad publik utanför.

Parallellt med dansen har en djup vänskap vuxit fram. Marta och Niki har båda sina rötter i Afrika men det finns en uppenbar skillnad mellan dem. Medan Niki  adopterades som bebis från Etiopien, kom Martha från Uganda till Sverige som tonåring. Deras syn på och relation till Sverige skiljer sig därför åt. Niki identifierar sig huvudsakligen som svensk medan Martha vacklar och har en stark hemlängtan.
De drömmer om att vinna Juste Debout, världens största streetdance-tävling som avgörs i Paris. Lyckas de är det första gången priset går till två kvinnor. Men vägen dit är tuff.

Den första halvtimman av dokumentären Martha & Niki är jag trollbunden. Jag är en i publiken på Juste Debout. Martha och Niki är oemotståndliga att följa, både som personer och i sitt konstnärliga uttryck. Det är en njutning att få se dem, och visst är det precis som ett fan uttrycker det i filmen – de har en särskild hunger som skiljer ut dem från de andra dansarna. Mansdominansen till trots, när Martha och Niki sätter igång är det få som kan hota dem.

Men trots framgången så anas mörka moln i horisonten. Kompisarnas olikheter riskerar att skapa en spricka mellan dem. Den extroverta Niki som älskar rampljuset står i skarp kontrast till den introverta Martha som skyr uppmärksamheten, och som försöker hitta sig själv.
Förutom att detta är en grym dansfilm skildras Martha och Nikis vänskap och prövningar på ett väldigt rörande sätt. Den visar också upp street dance-scenen som grundmurad manlig arena, där man som kvinnlig dansare får höra att ”du är helt ok för att vara tjej”. Något som ofta återspeglas i det övriga samhället.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB