Recension – En familj

Originaltitel: August: Osage County

År: 2013

Regi: John Wells

Skådespelare: Meryl Streep, Julia Roberts, Chris Cooper, Ewan McGregor, Margo Martindale, Sam Shepard, Julianne Nicholson, Dermot Mulroney, Juliette Lewis, Abigail Breslin, Benedict Cumberbatch

2010 såg jag Familjen på Stadsteatern i Göteborg där Ann Petrén spelade huvudrollen. Det är en kväll jag fortfarande minns. Ensemblen var skicklig och Petrén strålande. Pjäsen var ömsom rolig, ömsom jävligt tung och allvarlig. Jag tänkte på den länge efteråt.august

När jag såg att En familj: August Osage County skulle ha premiär visste jag inte att den byggde på samma pjäs av Tracy Letts som vann Pulitzerpriset 2008. Nåväl, en så stark historia förtjänar väl ett filmutförande också.

I den amerikanska södern bor det gifta paret Violet och Beverly Weston (Streep och Shepard). De missbrukar tabletter och alkohol på var sitt håll. En dag anställer Beverly en ung kvinna med indianpåbrå för att sköta hushållet, sedan försvinner han spårlöst. Den cancersjuka Violet kallar hem sina döttrar och deras familjer, sin syster och svåger till hemmet i Oklahoma. Men det som i början ser ut som ett kärt återseende i den fyrtiogradiga värmen urartar snart i en släktsammankomst från helvetet.

Det här är en uppvisning i skickligt skådespeleri, främst av kvinnorna i ensemblen. Meryl Streep är lysande som den hänsynslösa matriarken Viola men hon matchas utan problem av döttrarna Barbara den hårda (Roberts) och Ivy den sköra (Nicholson). Männen får stå tillbaka och känns ibland som sidekicks. Man tycker aldrig om Viola, men han får en smula förståelse för hennes beteende när hon berättar om ett barndomsminne som handlar om ett par efterlängtade stövlar.

På samma sätt som Chloë Grace Moretz kändes felcastad som mobboffret i Carrie (2013) känns Benedict Cumberbatch lite för fager som den klumpige och socialt missanpassade kusinen “Lille Charles”. Men det blir samtidigt ganska komiskt eftersom Cumberbatch rollfigur Sherlock Holmes inte heller är något socialt geni…

Filmen är som sagt baserad på en pjäs och det märks genom att det ibland blir lite teatraliskt. Det stör inte mig så mycket, men man får ibland känslan av att det är duktiga skådisar som framför rappa repliker snarare än att de faktiskt är karaktärerna. Men det är skickligt skådespeleri rakt igenom och för alla oss som älskar mörka familjehemligheter är detta den perfekta filmen. Bittert, mörkt, cyniskt och tragikomiskt när det är som bäst. Men givetvis gör sig Tracy Letts grymma text sig allra bäst på teatern.

Betyg: ★★★

Recensent: Julia

IMDB

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s