Recension – The Wolf of Wall Street

År: 2013

Regi: Martin Scorsese

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jonah Hill, Margot Robbie, Matthew McConaughey, Kyle Chandler, Rob Reiner, Joanna Lumley

wolf-of-wall-street-poster2-610x903

I en av de allra första scenerna i The Wolf of Wall Street snortar Leonardo DiCaprios rollfigur kokain ur stjärten på en prostituerad. Det är bara början på en tre timmar lång sex- och knarkorgie. För aldrig har jag sett så många män knarka och gå till horor som i Scorseses senaste film.

Jordan Belfort  börjar sin bana som relativt ödmjuk börsmäklare under börshajen Mark Hanna (roligt spelad av Matthew McConaughey som tyvärr har en liten roll i filmen). Det är först när Belfort startar mäklarfirman Stratton Oakmont som hans karriär exploderar. Den överdrivna framgången övergår snart i ren girighet, ekonomisk brottslighet, korruption och dekadens.

Detta är en väldigt grisig film. Belfort och hans polare framställs inte direkt som några helyllekillar. Kvinnor förbrukas på löpande band. I en scen berättar Belfort hur han och kompisarna delar in prostituerade i olika kategorier. Högst på skalan finns de vackra, eftertraktade och exklusiva som är noggranna med att skydda sig och som tar bra betalt. Ett snäpp ner finns de som inte är lika attraktiva och som saknar elegans men som ändå duger att konsumera. Kvinnorna längst ner på skalan beskriver Belfort som billiga stycken kött nersmittade med könssjukdomar. Har man varit med en sådan så är det bara att bita ihop och ta en penicillinspruta dagen efter.

Större delen av filmen är jag ganska illa berörd. Belfort är en riktig skitstövel och den misogyni som genomsyrar handlingen är rent utav sagt osmaklig. Jag har lite svårt att svälja exploateringen av kvinnor, trots att det tjänar ett visst syfte.

En minnesvärd scen är när Belfort tagit en överdos lugnande medel och den fördröjda effekten kickar in precis när han har ett viktigt samtal på tråden. Dregglande  och halvförlamad försöker Belfort krypande ta sig tillbaka till sin Lamborghini. Tragikomiskt är ordet…

Visst är Scorsese en riktigt skicklig hantverkare. Filmen är snygg och tempot uppskruvat. Men tre timmar blir alldeles för långt. Filmen hade lätt kunnat kapas med 30-45 minuter. DiCaprio har gjort ett gott jobb, men i slutändan blir det för mycket av allt.

Betyg: ★★★

Recensent: Julia

IMDB

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s