Recension – Gravity

År: 2013

Regi: Alfonso Cuarón

Skådespelare: Sandra Bullock, George Clooney

gravity-poster

Dr. Ryan Stone (Sandra Bullock) skickas upp på ett specialuppdrag i rymden tillsammans med den rutinerade astronauten Matt Kowalski (George Clooney). Ryan ska hjälpa till med en uppgradering av Hubble-teleskopet, ett på pappret enkelt rutinuppdrag som dock snabbt visar sig bli mycket farligare än så…

Alfonso Cuarón, som regisserat så vitt skilda filmer som Children of Men, Harry Potter och fången från Azkaban och Din morsa också!, har tillsammans med sin son Jonás Cuarón i flera år arbetat med att kunna få göra Gravity (de har skrivit manuset tillsammans och pappa har regisserat). Bortsett från det faktum att det säkert var svårt att få finansiering till en såpass påkostad film i rymden med så återhållsam handling (för det är inga massiva rymdfarkoster som skjuter laserstrålar på varandra eller aliens som äter upp varandra det handlar om här) var den främsta utmaningen rent teknisk. Att få det att se ut som att de rör sig i tyngdlöshet så trovärdigt som möjligt och alla andra tillhörande utmaningar med att få en film som i stort sett bara utspelar sig i rymden att kännas äkta, bidrog till att de under lång tid fick ta fram helt ny teknik för att göra filmen exakt så som de ville ha den.

Hur blev då slutresultatet? I mitt tycke har de lyckats extremt bra med den tekniska biten, jag har nog aldrig känt mer som att jag är i rymden än när jag ser Gravity. James Cameron (regissör till Titanic, Avatar m.fl.) ska ha sagt att det är det bästa rymdfoto han har sett i en film och jag är beredd att hålla med. Specialeffekterna håller högsta klass och för en gång skull är det bra 3D-effekter också. Jag är inget jättestort fan av 3D rent allmänt men detta är första gången sedan Avatar som jag tycker det förhöjer filmen. Det ska tilläggas att detta verkligen är en biofilm i alla dess avseenden, jag misstänker att, precis som med Avatar, att filmen inte alls blir samma sak när man ser den hemma på en tv-skärm.

Med film räcker det dock inte om bara den tekniska biten håller. Men som tur är håller övriga bitar också. Handlingen i sig är egentligen inget supermärkvärdigt men utförandet håller högsta klass. Cuarón visar prov på att han är en väldigt skicklig regissör som får den begränsade handlingen att aldrig kännas utdragen, tiden går väldigt snabbt. Den är också föredomligt kort, den klockar in på drygt en och en halv timme. I en tid när alla filmer verkar gå efter tumstocken att de måste vara minst 2 timmar långa känns det ganska uppfriskande faktiskt.

Eftersom det är så få roller i filmen hänger mycket på de två huvudrollsinnehavarna och de gör båda två ett utmärkt jobb. Clooneys roll är visserligen ganska tacksam, det känns som att han skulle kunna den typen av roll i sömnen egentligen, men han gör det bra ändå. Den mer krävande rollen är helt klart Sandra Bullocks. Jag har väl aldrig varit ett direkt Bullock-fan, hon är visserligen en fullt duglig skådis och funkade bra i de romantiska komedierna hon gjorde på 90-talet, men de dramatiska insatserna har ofta lämnat  lite att önska. Hon har dock gjort lite av en comeback det sista i och med Oscarvinsten för The Blind Side (hon var bra där men att få en Oscar var lite i överkant tycker jag) och nu med Gravity. Hon axlar rollen utmärkt och jag tror att hon kommer att vara med i Oscarracet även i år.

Det som jag bär med mig mest när eftertexterna rullat är kanske inte främst att jag blivit oerhört berörd utan mer att jag fått en rejält maffig filmupplevelse. Filmen är helt enkelt förbaskat spännande och man sitter ofta fastnaglad i biostolen. De som har ovanan att bita på naglarna ska nog ta med sig vantar. Jag får faktiskt gåshud ett antal gånger under filmens gång, vilket inte hör till vanligheten. Ursprungligen trodde jag att Gravity skulle vara en mer stillsam och kontemplativ film som skulle försöka väcka tankar om livets stora frågor. Så blev det inte riktigt. Visst har den sina lugna stunder men den är ofta rejält fartfylld också. Det är såklart inget fel med det, att bara ge publiken en rejält spännande och storslagen bioupplevelse är inget jag klagar över. Dessutom ska filmmusiken ha ett stort plus, den är både suggestiv och stämningshöjande utan att ta över och bombastisk utan att bli överdrivet svulstig.

Sammanfattningvis är det en tekniskt briljant film som faktiskt känns som något man inte sett innan (i viss mån). Det är solida skådespelarinsatser men handlingen skulle behövt vara lite mer engagerande ändå och filmen behövt beröra mig mer än den gör för att det där riktiga toppbetyget. Jag tror som sagt den kommer att tappa lite om man inte ser på bio så gör helst det om ni kan. Men det blir definitivt en solklar fyra i betyg.

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s