Recension – Oblivion

År: 2013

Regi: Joseph Kosinski

Skådespelare: Tom Cruise, Olga Kurylenko, Andrea Riseborough, Morgan Freeman, Nikolaj Coster-Waldau, Melissa Leo

oblivion-poster

Året är 2077 och jorden är i ruiner efter ett angrepp av utomjordingar för över sextio år sedan. De enda människorna kvar är reparatören Jack Harper (Tom Cruise) och hans partner Victoria (Andrea Riseborough) som ser över att alla drönare fungerar som dom ska. Dessa drönare behövs nämligen för att försvara de massiva kraftstationer, som utvinner energi från haven, från de utomjordingar som fortfarande finns kvar på planeten. Denna energi är livsnödvändig för att driva den gigantiska rymdstationen Tet, där återstoden av den mänskliga rasen håller till i väntan på en migration till en av Saturnus månar. Jack har haft drömmar om en mystisk kvinna (Olga Kurylenko) och nu, då bara två veckor återstår av Jack och Victorias femåriga tjänstgöring, börjar oväntade saker att hända…

Oblivion är regisserad av Joseph Kosinski som debuterade med Tron: Legacy häromåret. Tron var en ganska ojämn film helhetsmässigt men ur ett rent estetiskt perspektiv fanns det inte så mycket att klaga på. Just den visuella aspekten är också en av Oblivions starka sidor, den är helt enkelt en jäkligt snygg film. Designen på allt ifrån byggnader (speciellt då Jack och Victorias hus) till fordon, kombinerat med de storslagna miljöerna de filmat på Island ger ett maffigt intryck. Men man kommer ju inte så långt med en film om den endast är visuellt tilltalande, så hur är då all annat?

Jag måste erkänna att jag inte gick in med alltför höga förväntningar på Oblivion, även om jag generellt sett är svag för välgjord sci-fi. Men trots allt så blir jag positivt överraskad. Skådespeleriet är generellt sett rätt bra och jag gillar att Tom Cruise inte är så Tom Cruise-ig i rollen. Även om han kan vara väldigt bra emellanåt (som i t.ex. Magnolia) blir det ibland så att han spelar rollen hej-jag-är-typ-världens-största-filmstjärna-kolla-på-mitt-stomatol-leende-jag-hänger-från-en-klippa-jag-är-ju-tuff-också. Men här kopplar man bort det och han blir en trovärdig karaktär. Storyn i sig är inget världsomvälvande men den är tillräckligt intressant för att hålla mitt intresse uppe genom hela filmen. Den som väntar sig ett actionspektakel med non-stop explosioner och en massa laserstrålar kommer att bli besvikna. Visst finns det en del actionsekvenser, men den innehåller ändå förvånansvärt många lugna stunder för att vara en dyr Hollywoodproduktion.

Kosinski anlitade Daft Punk för att göra musiken till Tron med ett mycket lyckat resultat. Här har han gjort ett annat smart drag och anlitat franska elektromusikerna M83. Soundtracket är riktigt bra, väldigt atmosfäriskt och stämningshöjande. Oblivion har sina brister också, den skulle kunna ha kortats ned något och tightat till vissa scener. Jag hade också velat komma något närmare de flesta karaktärerna så man skulle känt med dom lite mer än vad dom gör. Jag blir visserligen engagerad men jag hade behövt känna lite mer för att filmen skulle lyft sig till de riktiga höjderna. Men totalt sett en positiv överraskning, det blir en stark trea i betyg.

Betyg: ★★★

Recensent: Jimmy

IMDB

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s