År: 2013
Regi: Jens Jonsson
Skådespelare: Matias Varela, Joel Kinnaman, Malin Buska, Martin Wallström, Dejan Cukic, Madeleine Martin
Det är nog många som har väntat på den avslutande delen i Snabba Cash-trilogin. Detta ska ju vara bland det tyngsta, hårdaste inom svensk film just nu. Värdetransportrån, kriminella uppgörelser, regelmässiga avrättningar, etcetera. Min favorit, och den jag håller på, är latinon Jorge (Varela) som milt sagt får det hett om öronen. Han planerar nu en sista stöt för att bli ekonomiskt oberoende. Vi träffar också JW som desperat söker sin försvunna syster, maffiabossen Radovan, dottern Natalie som är arvtagare till imperiet, infiltratören Hägerström och Nadja, Jorges flamma.
I sin helhet är filmen underhållande och jag vill såklart veta hur det går för de olika karaktärerna. Problemet med filmen är att den vill lite för mycket. Många trådar ska redas ut. Detta resulterar i flera olika sidospår som aldrig riktigt kommer till ett avslut. Det tydligaste exemplet är JW:s jakt på sin försvunna syster Camilla. Det känns som att filmteamet haft problem att få lost Kinnaman som numera är en etablerad Hollywoodskådis. Historien om den försvunna Camilla får därmed ett starkt begränsat utrymme i filmen. Som tittare blir jag irriterad över att jag inte får en mer utförligt berättad historia. Det känns som att man skurit i denna del på grund av Kinnamans tajta schema och historien redovisas ganska pliktskyldigt.
Radovans dotter Natalie med sin hårnål har den bästa scenen i filmen. Radovans lilla imperium har annars en del drag från Gudfadern-filmerna. Filmen hade vunnit på att ha en tydligare röd tråd, plus att den kunde ha kortats något. De starka kvinnoporträtten lyser med sin frånvaro i denna väldigt manliga, visserligen kriminella, film. Jag saknar Fares Fares. Han är enligt mig den bättre skådisen i den här filmtrilogin.
Det blir en stark tvåa i betyg.
Betyg: ★★
Recensent: Julia
