År: 2009

Regi: Lars von Trier

Skådespelare: Charlotte Gainsbourg, Willem Dafoe, Storm Acheche Sahlstrøm

Eftersom jag inte sett denna omtalade film förrän nu så kan jag inte motstå att reflektera över den.
För er som inte hört talas om Antichrist handlar den om ett gift par som förlorar sin son i en tragisk olycka. Kvinnan (Gainsbourg) går in i en djup depression och mannen (Dafoe) som är terapeut kommer på en fantastisk idé. Nämligen att ta sig an frugan som patient. De åker till ett ödehus långt ut i skogen, Eden, där kvinnan tillbringat mycket tid för att skriva på sin avhandling om kvinnohistoria och häxbränningar.

Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe är två mycket skickliga och modiga skådespelare. Jag beundrar dem för att de vågade göra den här filmen. För den väcker onekligen känslor. Oavsett om man tycker den är lysande eller ren skit så blir man på ett eller annat sätt påverkad. Jag läste en recension i SvD där Carl-Johan Malmberg nöjt konstaterade att von Trier ställer “det manliga förnuftet mot den kvinnligt onda naturen…där det är mannen som går segrande ut ur könskampen.” 

Och tittar man på filmens kvinnosyn så känns den väl sådär. Det är mycket riktigt kvinnan och naturen som symboliserar det onda. Prologen är min favoritdel i filmen, frånsett att man får se penetrationen. Detta är så typiskt Lars von Trier på något sätt. Det är som att han vill att man ska bli upprörd, chockad eller förbannad.

Första halvan av filmen tycker jag är helt ok. von Trier är en mycket speciell filmskapare, och jag håller verkligen med om att film ska skaka om och flytta fram gränserna. Men sedan spårar filmen ur i ren tortyrporr. Det runkas blod, kön stympas och skrev krossas. von Trier blandar friskt de tre ingredienserna sex, våld och blod, och jag känner att jag får en överdos. Uttrycket less is more har inte varit von Triers ledstjärna i det här projektet. Att han dessutom tillägnat filmen till Andrej Trakovskij förstår jag inte riktigt. Jag är ingen expert på Tarkovskij men i de filmer jag sett av honom finns en helt annan fingertoppskänsla än det som i Antichrist mest liknar effektsökeri.

Det är helt och hållet skådespelarna som räddar betyget, djuren och vissa vackra scener. Allt annat hade jag klarat mig utan, faktiskt. Men kul med en filmskapare som vågar sticka ut.

Betyg: ★★

Recensent: Julia

IMDB