År: 2012

Regi: Cate Shortland

Skådespelare: Saskia Rosendahl, Nele Trebs, Kai Malina, Ursina Lardi, André Frid, Mika Seidel

Andra världskrigets är inne i sin slutfas. Lore och hennes fyra småsyskon har en pappa som var högt uppsatt inom naziregimen och nu måste de fly innan de arresteras av de allierade makterna. De flyr till en stuga i skogen men snaran dras snabbt åt. Det blir i slutändan upp till de fem syskonen, ensamma och övergivna, att ta sig till sina morföräldrar över 90 mil bort.

Lore är en film av den australiensiska regissören Cate Shortland men som uppfriskade nog är helt på tyska. Inga skådespelare som pratar engelska med tysk accent alltså, vilket alltid är en positiv sak. Skådespelarna är i stort sett alla okända men väldigt bra. Särskilt imponerande är just barnen som i de flesta fall gör sin allra första filmroll. Det största ansvaret vilar dock på huvudpersonen Lore som spelas av Saskia Rosendahl och hon är alldeles självlysande i rollen. Det är ingen lätt roll att spela men hon bär upp hela filmen på sina axlar med bravur. Det är verkligen skönt att se ett sådant starkt och nyanserat kvinnoporträtt. För Lore är inte helt och hållet sympatisk, hennes syn på judar t.ex. är starkt färgad av hennes föräldrars ideologi. Hon är alltså ingen helig madonna utan har brister som alla oss andra. Lore gör inte bara en geografisk resa utan även, såklart, en inre resa under filmens gång. Hon får omvärdera sin syn på världen och människor, särskilt då judar. Man bryr sig verkligen om hur det ska gå för Lore och syskonen och man känner med dom hela filmen ut.

Jag tycker om att man får se en period man inte ser så ofta på film. Andra världskrigsskildringar finns det ju oerhört många av men det är sällan filmerna tar avstamp från precis när det slutar och dess efterspel. Det är också extra ovanligt att man får följa personer med anknytningar till nazisterna. Även om såklart barnen inte kan hållas ansvariga för vad föräldrarna gör betyder det inte att de inte blir drabbade. Filmen är dessutom oerhört snyggt filmad, fotot är både vackert och nästan lite drömskt av sig. Det är även oerhört skicklig regi från Shortlands sida, som även varit med och skrivit manus till filmen.

Filmen har ett ganska långsamt tempo, det känns av ibland, men absolut inte så det stör. Om någon förväntar sig en krigsfilm med en massa skjutande och dödande är de alltså helt fel ute. Det är snarare en ganska meditativ stämning som genomsyrar stora delar av filmen. Med ett ämne som detta är det lätt att en film blir överdrivet sentimental och drar in en massa stråkmusik hela tiden. Detta undviker dock Lore, det känns inte som att någon trycker ned känslorna i halsen på en. Jag blir genuint rörd helt enkelt.

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB