År: 2013

Regi: Neill Blomkamp

Skådespelare: Matt Damon, Jodie Foster, Sharlto Copley, Alice Braga, Diego Luna, Wagner Moura, William Fichtner

År 2154 är jordens resurser uttömda och luften förorenad. Planeten är överbefolkad och människorna slåss för sin överlevnad bland de spillror som finns kvar. De rika har flyttat till rymdstationen Elysium, en lyxig paradisö där ingen behöver vara hungrig eller sjuk. Hit kommer endast de mest privilegierade.
På jorden drömmer föräldralöse Max och hans kompis Frey om att en dag kunna köpa en biljett till Elysium.
I vuxen ålder är Max under övervakning sedan han begått flera brott. En olycka tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag för att kunna rädda sitt eget skinn. 

Här finns en hel del samhällskritik. Jordens resurser är redan nu sjukt snedvridna och det går inte direkt åt rätt håll. Elysium visar en värld som förlorat sin empati, där människovärdet gått förlorat och där medborgarna delats in i ett A- och B-lag. Elysiums invånare är vinnare medan jordens medborgare är förlorare. Det är med andra ord precis som idag fast mer övertydligt.

Matt Damon är väldigt bra som antihjälten Max. Effekterna är väldigt snygga och välgjorda. Sharlto Copleys skurk Kruger är otäck, liksom Jodie Fosters säkerhetsvakt Delacourt. Underhållningsfaktorn är hög. I slutet skruvas tempot dock upp lite för mycket och berättelsen utmynnar i en “quick fix” som så ofta i Hollywoodfilmer. Som vanligt är karaktärerna inte överdrivet realistiska, utan antingen onda eller goda, men det hör liksom till konceptet. Matt Damon gör dock Max till en människa av kött och blod. Det blir en svag fyra i betyg.

Betyg: ★★★★

Recensent: Julia

IMDB