Recension – Call Girl

År: 2012

Regi: Mikael Marcimain

Skådespelare: Sofia Karemyr, Simon J. Berger, Josefin Asplund, Pernilla August, Anders Beckman, David Dencik

Call_Girl-168975429-large

Det finns en ljusning inom svensk film. 00-talet har hittills gett oss Tillsammans, Äta Sova Dö, Flickan, Sebbe, De ofrivilliga, Play, Darling, Apan, Låt den rätte komma in och Om jag vänder mig om. Nu finns det ytterligare en film att lägga till på listan över riktigt bra svenska filmer.

Filmfotografen Hoyte Van Hoytema som arbetade med Mikael Marcimain i tv-serierna Lasermannen och Upp till Kamp har gjort ett mycket gott jobb i Call Girl. Då hans insatser i Flickan, Låt den rätte komma in och Tinker Tailor Soldier Spy resulterade i flera fina priser, är inte så svårt att lista ut att fotot är riktigt snyggt även här.

Historien börjar i regn och med att män i beigefärgade rockar byter hemliga dokument med varandra, vilket ger mig Tinker Tailor Soldier Spy-vibbar. Call Girl bygger på den “bordellhärva” som inträffade i Sverige på 1970-talet, då det bland annat avslöjades att justitieministern Lennart Geijer köpt sex av prostituerade. Pernilla August spelar bordellmamman Dagmar Glans som är baserad på verklighetens Doris Hopp. August visar att hon är en Sveriges absolut främsta skådespelare, tack vare hennes fingertoppskänsla blir Dagmar mer än bara ett monster.

Det har varit mycket snack om huruvida filmen pekar ut Olof Palme som sexköpare eller inte. Som så många andra har sagt före mig: det är synd att det blir mer fokus på den eventuella smutskastningen av Palme än på vilka kvalitéer filmen faktiskt har. För Call Girl är riktigt bra. Tidsskildringen är på pricken, på 70-talet rådde ett mer mulligt och hårigt kvinnoideal och det känns befriande att få se. Filmen visar hur offren, de unga flickorna och prostituerade som befinner sig längst ner i näringskedjan, utnyttjas av makteliten. Hur det gick i verklighetens bordellhärva får vi förmodligen aldrig veta, men det känns ju som att det lurar en hel del ugglor i mossen.

En invändning är att de flesta män reduceras till enbart onda eller riktiga praktsvin medan Simon J. Bergers polis John blir genomgod. Men det gör verkligen ingenting för detta handlar om män med makt och jag lämnas med ett knytnävsslag i magen, som sitter kvar långt efter det att filmen är slut.

Betyg: ★★★★★

Recensent: Julia

IMDB

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s