År: 2013
Regi: Fede Alvarez
Skådespelare: Jane Levy, Shiloh Fernandez, Lou Taylor Pucci, Jessica Lucas, Elizabeth Blackmore
Fem ungdomar träffas i en liten stuga i skogen. En i gruppen, Mia (Jane Levy), är beroende av droger och det är tänkt att vistelsen ska fungera som avvänjning för henne. Ganska snart hittar de en mystisk bok i källaren som någon givetvis öppnar och läser högt ur. Och då brakar helvetet loss…
Ja, det är alltså dags för ännu en remake av en gammal skräckklassiker. Nu är det Sam Raimis kultfilm från 1981 som dammas av och moderniseras. Raimi har faktiskt själv varit med och medproducerat den här nyinspelningen, vilket fått många att hoppas på att filmen åtminstone ska utmärka sig något bland alla de skräckremakes som gjorts.
Om vi börjar med det positiva så är den faktiskt bättre än många av senare års kopior. Den är ganska så snygg och välgjord och försöker åtminstone ändra en del jämfört med originalet. Bruce Campbells kulthjälte Ash finns inte med, bakgrunden är något ändrad och många händelser är helt annorlunda. Detta är ett stort plus i mina ögon, då karbonkopiering av gamla filmer är bland de tråkigaste man kan se.
Men såklart är allt inte så bra som det låter. Om man ska gå över till mina invändningar istället finns det en hel del av dom också. Till och börja med är karaktärerna ganska så tråkiga och intetsägande, det är främst Jane Levy som Mia (och i viss mån Lou Taylor Pucci som Eric) som åtminstone sticker ut något. Detta bidrar ju tyvärr till att man inte bryr sig så mycket om karaktärerna. Visst hejar man på dom i slutändan men inte så mycket som man hade velat. Dessvärre så hakar filmen också på den så kallade torture porn-trenden (kort sammanfattat så är det ett begrepp för när en film innehåller mycket våld och ofta visar det detaljerat) lite för mycket, även om det görs med åtminstone lite mer finess än vanligt. Personligen tycker jag att det är lite synd då jag mycket hellre vill bli skrämd än äcklad när jag ser skräckfilm. Det säger sig själv alltså att det här inte är en film för kräsmagade, det är minst sagt en hel del blod som spills innan eftertexterna börjat rulla. Man lär sig bland annat att slicka med tungan längs en kartongkniv är en dålig idé, då vet ni lite vad för nivå det handlar om. Jämfört med originalet så är filmen dessutom i stort sett humorfri, personligen tycker jag att den hade tjänat på att lätta upp stämningen ibland.
Sammanfattningsvis är den trots allt klart bättre än många andra slentrian-nyinspelningar. Det blir en stark tvåa i betyg.
Betyg: ★★
Recensent: Jimmy
Filmsnutten 