År: 2011
Regi: Lars Von Trier
Skådespelare: Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Stellan Skarsgård, Alexander Skarsgård, Brady Corbet, Cameron Spurr, Charlotte Rampling, Jesper Christensen, John Hurt, Kiefer Sutherland
Regissören Lars Von Trier skrev flera brev till Ingmar Bergman, men fick aldrig något svar. Att aldrig få någon feedback av sin stora idol kändes som en sorg berättar Von Trier själv i dokumentären Bergmans Video från 2012.
Obesvarade brev eller ej, Von Trier verkar ha repat sig ändå. Han räknas som en av Skandinaviens största regissörer. Lars Von Trier fortsätter att provocera. Om det så handlar om nymfomani, stympning eller simulerande utvecklingsstörda på filmduken eller nazistsympatier på en presskonferens i Cannes.
Melancholia skiljer sig från det han tidigare har gjort. Filmen är storslagen och stjärnspäckad. Vacker som en målning ackomanjerad av Richard Wagners opera Tristan och Isolde. I huvudrollerna ser vi de självlysande Kirsten Dunst och Charlotte Gainsbourg. Två systrar vars relation går lite upp och ner.
I den andra delen är Justine djupt deprimerad och vårdas av sin omtänksamma syster Claire. De tar långa ridturer i terapisyfte. Justine hämtar kraft från sin syster och sin systerdotter Leo, fint spelad av Cameron Spurr. Stjärnan Antares som försvann under Justines bröllopsnatt får en förklaring.
Filmen har sagts vara en metafor för depression, Von Triers egen sjukdom var själva utgångspunkten. Men det går även att koppla bort det perspektivet och se på filmen som en “ren” undergångsfilm. Samtidigt som den är vacker kan den upplevas ganska smärtsam och den lämnar en gnagande känsla efteråt. Den sätter igång existentiella tankar…
Filmens intro är lätt ett av de vackraste jag sett. Ska du inte se filmen ska du åtminstone se introt!
Betyg: ★★★★★
Recensent: Julia
Filmsnutten 