År: 2013

Regi: J.J. Abrams

Skådespelare: Chris Pine, Zachary Quinto, Zoë Saldana, Benedict Cumberbatch, Karl Urban, Simon Pegg, Anton Yelchin, John Cho, Alice Eve, Peter Weller

Jag har aldrig varit ett Star Trek-fan. Jag kan inte ett ord klingonska, jag har inte följt någon av de gamla tv-serierna och det tar minst tre sekunder för mig att forma en någorlunda välformad Vulcan-hälsning (den V-formade hälsningen som ofta används tillsammans med frasen ”Live long and prosper”). Jag visste visserligen vem kapten Kirk och Spock var men mina barndomshjältar var istället Han Solo, Luke Skywalker, Yoda och kompani från Star Wars.

Förväntningarna var således rätt låga när jag fick höra att J.J. Abrams arbetade på en ny Star Trek-film. Den kändes lite bättre när jag fick reda på att det skulle vara en ”reboot” (dvs. en sorts omstart) av hela Star Trek-franchisen, så man inte behövde några förkunskaper, men jag var fortfarande ganska skeptisk till det hela. Star Trek (2009) visade sig dock vara en ovanligt bra sci-fi-film, en väldigt underhållande sådan som var både rolig och spännande. Den innehöll även flera karaktärer man både tyckte och brydde sig om som man gärna ville se mer av. Och nu fyra år senare har alltså den efterlängtade uppföljaren Star Trek Into Darkness kommit.

Filmen inleds med en fartfylld och spännande sekvens där besättningen av U.S.S. Enterprise är i knipa ännu en gång. Det är en jäkligt snygg inledning på en exotisk och vacker planet och den sätter snabbt tonen för resten av filmen. Handlingen växlar sedan till Jorden där planeten och Stjärnflottan utsätts av mystiska terroristangrepp och det är upp till kapten Kirk och co att reda ut vad som händer och stoppa hotet.

Filmen går ned tempomässigt en bit in i filmen men jag tycker regissör Abrams hela tiden lyckas hålla en bra balans av både action och karaktärsdynamik. Kapten Kirk skulle lätt kunna bli en självgod, lite störande typ och Spock kunna uppfattas som lite stel och tråkig i fel händer. Detta undviks dock av ett bra jobb av manusförfattarna samt av respektive skådis, Chris Pine och Zachary Quinto, som gör dom både sympatiska och underhållande att följa. Detta gäller även resten av besättningsmännen, man hejar på dom allihop helt enkelt. Allra bäst är dock Benedict Cumberbatch (från bl.a. tv-serien Sherlock) som filmens skurk John Harrison. Han har en väldig närvaro och karisma och undviker att bli en sådan där typisk karikatyrskurk som ofta är fallet i amerikansk popcornfilm.

Jag skrev precis popcornfilm om Star Trek Into Darkness, men jag jag menar det på ett bra sätt. Du sätter dig i biostolen, du får spektakulära actionscener, humor, underhållning och 2 timmar och 10 minuter bara rusar förbi. Jag blev i ärlighetens namn kanske inte så värst berörd av det som hände, men jag tror inte det var det som var Abrams främsta mål heller. Jag vet iaf att jag är ett fan numera och jag ser redan fram emot nästa del. Ska bli spännande att se hur Abrams tacklar sitt nästa jobb, en liten film vid namn Star Wars Episod VII…

DaHjaj jaj QaQ Daghajjaj! (klingonska för “Ha en bra dag!”)

Betyg: ★★★★

Recensent: Jimmy

IMDB