Recension – Lincoln

År: 2012

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Daniel Day-Lewis, Sally Field, Tommy Lee Jones, David Strathairn, Joseph Gordon-Levitt, James Spader, Hal Holbrook, John Hawkes, Jared Harris, Jackie Earle Haley, Tim Blake Nelson, Bruce McGill

lincoln

I Steven Spielbergs Lincoln får man reda på mycket nytt om den populäre presidenten, saker jag tidigare inte hade en aning om. Det visade sig att han i ung ålder kom i kontakt med vampyrer och med hjälp av en rutinerad vampyrjägare lärde sig vampyrjagandets ädla konst. Hans favoritvapen var en yxa och han var så stark att han kunde klyva en trädstam med ett hugg, det var även så… eller nej, vänta nu… det där var visst förra årets andra Abraham Lincoln-film Abraham Lincoln: Vampire Hunter. Om det nu är någon som undrar kan jag med en gång försäkra er om att Lincoln är en bättre film på alla sätt och vis.

En biografisk film (eller biopic, som jänkarna säger) kan lätt hamna i flera fällor. Ofta blir det rätt upp och ned-berättande, han/hon/hen föds, växer upp, har någon form av barndomstrauma som spökar dom resten av livet, blir berömd, dekar ned sig, gör storstilad comeback, förlikar sig med sitt barndomstrauma, dör, en massa folk gråter på begravningen och till slut en eftertext som förklarar hur han/hon/hen förändrade den värld vi lever i. Visst, ibland fungerar det utmärkt men ofta blir det ganska slätstruket.

Spielberg har försökt frångå normen lite i just det avseendet iaf. Hela filmen utspelas nämligen under en ganska kort period i Lincolns liv och det handlar främst om hans kamp att få igenom det 13:e tillägget som ska upphäva slaveriet i Amerika. Det är intressant att följa absolut, men man känner verkligen att filmen är 2.5 timmar lång. Den är också en väldigt mansdominerad film, större delen av filmen består utav män i peruker som diskuterar saker med varandra.

Precis som en annan biopic från härom året (Thatcher-filmen Järnladyn där Meryl Streep glänste) har mycket om snacket handlat om skådespelaren som spelar huvudrollen. I detta fall Daniel Day-Lewis, som spelar huvudrollen och är en av mina personliga favoriter. Han är en skådespelare som gör ytterst få roller, oftast bara en handfull per decennium. Man kan säga att han är lite av Samuel L. Jackson motsats i det avseendet. Det ska ha krävts mycket övertalning från Spielbergs sida, men det var såklart värt det så här i efterhand. Han är fantastisk, som vanligt, och kan numera stoltsera sig som den enda skådespelare som vunnit tre Oscar för bästa manliga huvudroll (övriga fick han för Min vänstra fot och There Will Be Blood). Det är svårt att skapa en människa av kött och blod av en sådan mytologiserad person som Abraham Lincoln men han lyckas med bravur. Jag hoppas bara att han inte väntar ytterligare fem år till hans nästa roll…

Filmen är verkligen extremt välgjord på alla sätt, scenografi, foto, skådespeleri håller hög klass. Men det är iofs svårt att misslyckas med veteraner som Daniel Day-Lewis, Tommy Lee Jones, David Strathairn, Sally Field och Hal Holbrook i rollistan (även om jag tycker att Oscarsnomineringarna för både Jones och Field är lite att ta i kanske). Men tyvärr räcker inte allt detta riktigt till att lyfta filmen till de där höjderna som man hade hoppats på och jag blir ärligt talat aldrig särskilt berörd av filmen.

Summan av kardemumman är alltså att det är en intressant och väldig välgjord film med en Day-Lewis i toppform, men den är lite för långrandig och pratig för sitt eget bästa. Det blir därför bara en trea i betyg, dock en väldigt stark sådan.

Betyg: ★★★

Recensent: Jimmy

IMDB

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s