Originaltitel: Le fabuleux destin d’Amélie Poulain
År: 2001
Regi: Jean-Pierre Jeunet
Skådespelare: Audrey Tautou, Mathieu Kassovitz, Serge Merlin, Jamel Debbouze
När jag får frågan om vilken som är min favoritfilm poppar Amélie från Montmartre nästan alltid upp i huvudet direkt. Det är svårt att komma på en film som innehåller fler goda ingredienser och som gör en mer lycklig än denna pärla av Jean-Pierre Jeunet. Här finns rikligt med humor och fantasi, intressanta och roliga karaktärer och en kärlekshistoria som griper tag. De fantastiska bilderna av Paris kan inte göra tittaren annat än djupt förälskad.
Huvudperson är den blyga Amélie som haft en lite speciell barndom med en nervös mamma och en kall, frånvarande pappa. Som vuxen bor hon ensam i en vindsvåning i Montmartre och jobbar på kaféet Des deux moulins.
En dag hittar hon ett plåtskrin med gamla saker i sin lägenhet som ett barn har gömt några decennier tidigare . Efter lite research lyckas hon ta reda på att skrinet tillhört en pojke vid namn Bretodeau, som nu är en vuxen man. Amélie bestämmer sig för att återlämna skrinet anonymt för att se om Bretodeau blir lycklig av att återse sin barndomsskatt. Uppdraget lyckas, och rusig av lycka över att ha spridit glädje bestämmer sig Amélie för att försöka förbättra sina medmänniskors liv.
Min favoritscen i filmen är definitivt den när Amélie återlämnar plåtskrinet till Bretodeau, den får ögonen att tåras varje gång… Plåtskrinet blir för Bretodeau vad madeleinekakan är för karaktären i Marcel Prousts roman På spaning efter den tid som flytt – den väcker hans barndomsminnen och han slungas tillbaka på en sekund. Så oerhört skickligt och vackert skildrat.
Det kan inte bli annat än toppbetyg för den här filmen. Till er som ännu har den här filmen kvar att upptäcka är det bara att gratulera…
Betyg: ★★★★★
Recensent: Julia
Filmsnutten 